En dag med många tårar

Att ta farväl gör ont, det vet vi allihopa.

Kvarstår de minnen som är fångad för evigt i våra hjärtan, de värmer.
I morse ringde min mamma, min plast/bonus/styvfar(kalla vad man vill kalla det för) hade stilla somnat in. Han fick cancer(sedan förra året) och allt gick långsamt bakåt.
Nu sover han lugnt.

 
Tårarna rullar nedför mina kinder och med blandade känslor tänker jag på min bonusfar, han finns inte längre men det är bra så. Han har haft ett bra liv.
Om detta inte var nog fick vi höra igår att de har hittat metastaser i levern hos min bonussyster.  

Hon fick bröstcancer (två år sedan) och klättrare långsamt upp igen. Hon blev friskt förklarat och skulle komma tillbaka om ett halvt år och nu ........detta slag i ansiktet.
Jag har inga ord och gråter.
Sorgen kan jag inte ta ifrån henne.

Hela hennes liv präglades av många djupa dalar och min stora hopp var att hon nu äntligen skulle få ett lite lugnare och bekymmersfria liv.
Om jag var den personen som delade ut glädje skulle jag ge henne en dubbel portion.
Gumman, jag tänker på dig, jag önskar jag kunde göra något!

Tears are the words the heart can´t say. 

Kram Gerda 

Afscheid nemen is moeilijk dat weten we allemaal.
Gelukkig dat we ons kunnen warmen aan de herinneringen die voor altijd zijn gevangen in ons hart.
Vanmorgen belde mijn moeder dat mijn stiefvader van zijn lijden is verlost. Hij kreeg vorig jaar kanker en ging langzamerhand achteruit.
Hij is vredig ingeslapen.

De tranen rollen over mijn wangen en met gemengde gevoelens denk ik aan mijn stiefvader, hij is er niet meer. Hij heeft een mooi leven gehad.
als dit nog niet genoeg is kregen we gisteren het bericht dat ze bij mijn stiefzus allemaal uitzaaingen in de lever hebben gevonden. Ze kreeeg borstkanker( twee jaar geleden) en krabbelde er langzaam weer een beetje bovenop.  Ze was genezen verklaard en mocht over een half jaar weer terug komen voor controle en nu........ deze slag in het gezicht.  
Ik heb hier geen woorden voor en huil.
Haar hele leven is getekend door veel diepe dalen en mijn hoop was dat ze nu eindelijk weer een beetje geluk mocht gaan voelen.
Als ik diegene was die geluk uit mocht delen dan gav ik haar een dubbele portie.
Lieverd ik denk aan je, ik wou dat ik meer kon doen!!

Tears are the words the heart can´t say. 

Liefs Gerda