måndag, januari 18, 2010

En steg framåt, en steg backåt...

Hejsan alla ni,

Ja det var länge sedan.
Och jag som trodde att jag så småningom skulle få lite mer tid till att blogga.
Det blev lite annorlunda det hela.

Som jag kanske berättade skulle vi få besök från Holland efter jul.
Det var väldigt trevligt och de hjälpte oss på traven med huset.
Det gick åt mycket färg, spackel, skratt, sällskap och snack.

Men efter nyår fick svärmor en hjärnblödning och då fick vi se en ambulansinteriör på nära hål.
Det har alltså varit mycket farande till sjukhuset där hon inte pratar svenska och vi får ju fungerar som tolk.
Jätte jobbigt för henne att inte kunna prata med någon och inte kunna uttrycka sig.
Skönt samtidigt att de var här så att vi kunde hjälpa till med lite stöd och så vidare. Helt enkelt vara där för de, det hade vi annars inte kunna göra när detta hade hänt i Holland.

Som tur är klarade hon sig relativt bra men rehabilitering behövs för att kunna gå ordentligt igen och för att träna upp koordination.
Nu är det nästa dags igen för de att få kunna resa hem igen, de längtar ju såklart.

Det har ju varit många sjukhus turer så jätte mycket har vi som ni förstår inte hunnit göra här hemma.
Men för att få tänka på annat har vi gjord i alla fall något.
Att ta en pensel i handen och måla lite ger själen lite alvedon.
Jag får hålla er lite på sträckbänken till med bilder från det nya huset men lite får ni se i alla fall.

Vi njuter här för fullt och barnen springer här i huset som det vore ett helt fotbollsplan här inne.
De har inte haft så mycket utrymme på länge så nu tar de i de åren som vi fick bo så trångt.

Njut av livet vänner.
Varma kramar i kylan.
Gerda




Dat is lang geleden zeg.
Deze pauze was niet echt de bedoeling maar dingen kunnen anders gaan dan je soms gedacht had.


We kregen na de kerst lekker hulp van de familie uit Nederland om alles hier een beetje op een rijtje te krijgen.
De eerste paar dagen hebben we lekker geverfd, gesleept, gepraat en gelachen maar het nieuwe jaar kreeg een andere wending.
Mijn schoonmoeder kreeg een hersenbloeding en belande dus in het ziekenhuis.

Aangezien ze geen woord Zweeds praat moesten wij dus als tolk optreden.

Gelukkig maar dat we dat voor hun konden doen en ze tegelijkertijd wat steun konden geven.
Als dit in Nederland was gebeurd hadden we ze niet kunnen helpen op deze manier.

Maar heel erg vervelend voor hun natuurlijk en dan vooral voor mijn schoonmoeder die in haar uppie in een vreeemd land in het ziekenhuis ligt.

Gelukkig is ze er redelijk van af gekomen en hopelijk zal ze met terapie en revalidatie er weer een beetje boven opkomen.

Binnenkort zal ze naar huis getransporteerd worden en dan is ze weer in goede handen in Nederland want niets gaat boven je eigen land als er zoiets gaande is.

Hier hebben we dus ondertussen heel wat gedaan en we komen er zo langzamerhand wat warmpjes bij te zitten met gezellige spulletjes om ons heen en dan niet te vergeten al die ruimte.

Er moet zoals gewoonlijk nog heel veel gedaan worden maar als het goed is zitten er dit jaar ook weer 364 dagen dus we gaan er flink tegen aan.
Ik laat jullie even een paar kiekjes zien van ons nieuwe huis maar jullie moeten nog even wachten op de rest.
Geniet van elkaar en van het leven, het kan plotseling een andere wending krijgen.
Warme groetjes.

Gerda

15 kommentarer:

  1. Ja, soms is he opeens allemaal anders. Ik denk dat iedereen in zijn leven een aantal van dat soort momenten meemaakt.

    Hoe is het met de baby? Groeit ze lekker?

    Ik hoop dit jaar weer meer van je creativiteit te zien. Maar doe rustig aan. First things first!

    SvaraRadera
  2. Hej Gerda..det var längesen man hörde något från dej....spännande md nya huset..Barnen mår bra..minstingen oxå:)Tänkte faktiskt på dej senast igår när jag plockade lite runt i mina kvistpapper..funderade om du fortfaradne hade butiken kvar..och om det fanns något kvistpappaer att köpa..har snart slut på det..ha de gott ...kram..pia

    SvaraRadera
  3. Hej Gerda,
    Wat fijn dat het alweer wat beter met je schoonmoeder gaat. Dat was beslist schrikken voor jullie.
    Zoals Karin al schrijft, soms veranderd je leven razendsnel. Ik heb het aan den lijve ondervonden. Mijn moeder is op 3 januari overleden.
    Jullie huis is erg mooi. Ik ben benieuwd naar meer foto's. Maar doe maar lekker rustig.
    groetjes,
    Marianne.

    SvaraRadera
  4. Vad kul att få ett tecken från dig.
    Kul att se ert hus och att ni alla mår bra.
    Ha det gott
    annika

    SvaraRadera
  5. Åhhh, kära Gerda...jag känner med er och svärmor, hoppas allt löser sig till det bästa.
    MEN!!!! Så fint huset ser ut att bli, kan riktigt föreställa mig hur härligt det är att knata runt där inne! :o)
    Varmkram, Lydia

    SvaraRadera
  6. Hoi Gerda, wat zullen jullie geschokken zijn! Gelukkig gaat het al wat beter, en kan je moeder binnenkort naar nederland toe.

    Jullie huis ziet er prachtig uit, en zo te zien hebben jullie heerlijk de ruimte. Je keuken ziet er, als ik het goed zie, weer heerlijk knus eruit!

    Geniet van de ruimte, want voor je het weet ben je er aan gewend! Doe rustig aan, en fijn om weer wat van je te lezen (heb al een paar keer aan je gedacht...)

    Groetjes van Petra

    SvaraRadera
  7. wat vervelend nieuws van je schoonmoeder, wel fijn dat jullie er dan zijn om haar met de taal te helpen, maar begrijp haar heel goed dat ze dan het liefst op haar eigen stek is. Jullie schieten al lekker op zeg, wordt een prachtig huis, dat zie ik zo. Ik mail je zo nog even heb je wat leuks te vertellen:-)

    daaaaaag buuf!

    SvaraRadera
  8. I'm so sorry to hear of your mother's stroke. It must be very upsetting for you and very tiring, going backwards and forwards to the hospital. I hope that she recovers fully soon.
    I don't know how you fit in all of the decorating. It all looks very beautiful and the building seems to be coming on.
    Have a good week. XXXX

    SvaraRadera
  9. Wat een prachtig huis gaat het worden en zo veel ruimte!

    En wat erg van je schoonmoeder, gelukkig gaat het alweer iets beter want dat is wel even schrikken als dat zo opeens gebeurt.
    Succces met klussen.

    groetjes Heidi

    SvaraRadera
  10. Hej Gerda,
    Tänk hur livet är ibland. Skönt att din svärmor mår bättre nu och glädjande att höra att barnen mår bra. Det är viktigt. Vi har haft det lite tufft i jul då vår minsting opererade sig före jul och han hade ont efter och en hel del besvär av sin operation. Då blir andra saker genast små och det är viktigare med hälsan istället för att ta en dans med damsugaren.
    Kram och ha det så gott!
    Hälsningar
    Jessica

    SvaraRadera
  11. Oj vad mycket på en gång, jobbigt för er och familjen. Det låter ju som om det är på väg åt rätt håll iallafall. Och huset står ju där det står så målning och fix och pynt kommer ni ju att hinna göra så småningom.
    Kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  12. Vad tråkigt med din svärmor, men jag hoppas att hon blir bättre snart och att det går fort med rehabiliteringen! Jag förstår mycket väl att ni inte hunnit med så mycket annat, men det får ta den tid det tar med husfixet.

    Livet "bjuder" alltid på oväntade överraskningar, såväl trevliga som mindre trevliga...

    Sänder dig många varma kramar!
    Beatrice

    SvaraRadera
  13. Hejsan!
    Vad tråkigt med din svärmor, hoppas hon kryar på sig ordentligt!
    Huset ser ut att bli jättefint, där kommer ni säkert att trivas!

    Ha det gott!
    Kram Anki

    SvaraRadera
  14. hej vännen, jaa det är då inte lätt att hinna med allt i livet speciellt då det händer jobbiga saker. Vilken tur att din svärmor ändå repade sig såpass, lycka.Åååå vad vackert ert hus kommer att bli det ser man redan nu, härliga utrymmen. Kram på dig/Ingela.

    SvaraRadera
  15. Ja, det är väl attan att livet ska vara så krokigt... Ändå borde man ju inte bli förvånad längre :) Skönt att allt gick bra till slut, det är ju huvudsaken. Huset ser härligt stort ut, jag kan riktigt se ungarna rasa runt! Kram, Tina

    SvaraRadera