tisdag, februari 28, 2012

Den lilla kaninen som blev en stor kille

Bilden: hittat på nätet, tyvärr ingen källa.
En gång i tiden då min man och jag bodde tillsammans i en lägenhet skaffade vi oss en liten söt kanin.
Katt människa som jag är hade vi redan 2 katter men jag ville så gärna ha en kanin också.
En sån inne kanin som hoppar lite fritt fram i huset. Jag tycker inte om djur i en bur och hade läst och hört att man kunde göra de rumsrent så jag övertalade min man.

Han blev snart stort och det där med rumsrent stod inte i Bunnys ordbok. En lite skvätt här och där och framför allt de där små kulorna la han överallt. 
Verkligen trevligt att stiga upp på morgonen och trampa med tårarna i en sån hög.
Men vi kämpade att få honom förstått att han skulle bajsa och kissa i nattburen, det blev en hel del trix.
Under tiden flög jag med min lilla handdammsugare efter hans rumpa för att hålla rent. Tur att vi på den tiden inte hade några barn, ler.
Kablarna var så klart också mums så till slut insåg vi att Bunny fick vara inspärrat stora delen av dagen och på kvällen fick han sin lilla tur när vi kunde hålla koll på honom.

Jag glömmer aldrig den dagen när vi höll på att renovera i vårt sovrum och vi la på några madrasser inne i vardagsrummet.
Jag hade på morgonen släppt ut Bunny så att han kunde fara runt lite.
I det här dagsläget hade Bunny blivit en stor kille och hans kulorna började kittla. Yes Bunny hade blivit könsmogen.
Då fattade jag inte vad han höll på med men efter någon timme var det väldigt klart vad han höll på med. Han sprang på mitt täcke där jag sov och började krafsa på mitt täcke. Jag så till honom att han skulle sluta och irriterat drog jag täcket över huvudet. Men lillrackaren hade något annat för sig än att sluta så hann letade upp mig under täcket. Till slut fick han tag i mitt ena arm och började rida på min arm. Sur gick jag in i duschen och dumt nog förstod jag inte vad han höll på med.
När jag kom in i vardagsrummet igen rusande han mot mig och började rida på mina ben, då slog det mig.
Han ville leka Fru Bunny och Herr Bunny med mig.
Neeeej inte med mig alltså. Vi gjorde honom förstod att vi inte ville att han skulle rida på oss men att han fick knipa ihop.
Det gick Bunny inte med på så en av våra katter blev offret för hans manliga drifter.
Jag kan säga dig att det har blivit många skratt tårar av detta jagande på katten. Han nådde ju inte katten och katten rörde sig alldeles för snabbt för honom.
De gånger när han fick napp var när stackars katt sov. Då klev han på berget och försökte lite.
Tur att katten lärde sig att försvara sig och Bunny han ville inte ha en sån vass flickvän.

När jag hittade den här söta bilden på nätet kom jag att tänka på vår Bunny(han är nu i djurhimlen och lekar rida ranka med alla tjejkaninen där).
Kram Gerda


Vroeger toen mijn man en ik nog samen woonden in een flatje in Nederland kochten we op een dag een lief jong konijntje.
Ik ben een echte poesliefhebber dus hadden we ook al twee poezen maar een konijntje kon er wel bij vond ik.
En dan graag een binnen konijn wat lekker vrij rond springt door het huis heen. Ik hou niet van dieren die in een kooi moeten zitten en had gelezen en gehoord dat je ze vrij makkelijk zinnelijk kon maken dus haalde ik mijn man over.
Hij werd al snel groot en dat zinnelijk zijn kwam niet in Bunny´s woordenboek voor. Een klein plasje hier en daar en dan al die kleine keuteltjes die hij over al achter liet.
Maar we name de moeite om hem te laten begrijpen dat hij moest poepen en plassen in zijn nachtkooi, we hebben heel wat tructjes uitgeprobeerd maar Bunny wilde niet.Ondertussen vloog ik met mijn kruimelzuiger(lees keutelvanger) achter zijn kont aan om het enigzins schoon te houden in huis. Gelukkig hadden we toen nog geen kinderen, haha.De kabels waren ook heel erg lekker dus uiteindelijk realiseerden we ons dat Bunny helaas in zijn kooi moest wonen. ´s Avonds mocht hij er een paar uurtje uit en konden we hem goed in de gaten houden.


Ik vergeet nooit die dag dat we aan het renoveren waren in onze slaapkamer en dat we op madrasjes in de huiskamer lagen..
Ik had 's morgens Bunny uit zijn kooi gehaald en hij dartelde heerlijk in het huis rond.Ondertussen was Bunny al een hele kerel geworden en zijn balletjes begonnen aardig te jeuken. Ja Bunny was geslachtsrijp geworden.Toen begreep ik niet wat hij deed maar na een uur werd het mij duidelijk waar hij mee bezig was. Hij klom op mijn deken waar ik lag te slapen en begon te krabbelen op mijn deken. Ik zei tegen hem dat hij moest ophouden en trok geirriteerd de dekens over mijn hoofd. Maar dat kleine mannetje liet zich niet zo gemakkelijk weg sturen en voor dat ik er erg in had was hij mij op gaan zoeken onder de dekens. Uiteindelijk kreeg hij mijn arm te pakken en begon te rijden op mijn arm.
Chagarijnig ging ik onder de douche staan en nog steeds had ik niet door wat hij wilde.
Toen ik weer in de woonkamer kwam sprong hij naar mij toe en begon weer rijden op mijn benen, toen snapte ik pas wat er aan de hand was.

Hij wilde mevrouw Bunny en de meneer Bunny met me spelen.We probeerde hem duidelijk te maken dat wij daar niet van gedient waren maar de driften van Bunny wogen veel zwaarder af dan onze woorden en gebaren.
Toen kreeg hij het gemunt op één van onze katten.

Ik kan je vertellen dat er veel tranen van het lachen zijn gevallen. Regelmatig(lees bijna elke dag)jaagde hij op die arme kat en probeerde hij het één en het andere. Zonder veel succes want de kat was hem veel te snel af.
De perfekte tijd om iets te proberen was als die arme kat lag te slapen  dan klom hij op het bergje en probeerde hij zijn driften bot te vieren.

Gelukkig leerde de kat van zich af te slaan en zo´n scherp vrouwtje wilde hij niet hebben.
Toen ik deze leuke foto op het net vond moest ik weer even denken aan onze Bunny.(hij is nu in de dierenhemel en speelt daar graag hop paardje hop met zijn vriendinnetjes).



Liefs Gerda


16 kommentarer:

  1. så härligt att läsa dina roliga inlägg på morgonen:)
    ha en go tisdag....
    kram
    sandra

    SvaraRadera
  2. Wat een vermakelijk verhaal zo vroeg in de morgen ;-)
    Onze nijnen huppelen vrij rond in de tuin.
    Er staan wel overal hekjes om heen want zeker onze Noa probeert nog weleens uit te breken. En de planten in een pot op de grond vinden ze erg lekker!
    Fijne dag.
    Groetjes Annette

    SvaraRadera
  3. Hahaha jag skaffade också en kanin som hette PIm & känner igen mig i din historia !
    Oj, vad kablar det gick åt !!!
    Tack snälla Gerda för förslaget, kanske jag kan få napp ! Jag har nämnt ägg på min blogg också. Vanliga vita normalstora porslinsägg ;)
    Kram Anki

    SvaraRadera
  4. hahahhahahahahaha...........................wat een heeeeeeeeeeerlijk verhaal Gerda.
    Ik zie je al met die keutelvanger door je huis rennen!hahahahha....wij hebben het ook geprobeerd met konijnen...nee...niet Mevr. en meneer Bunny..maar hem zindelijk maken enzo.Het ging ook niet,Ik hou ook niet van dieren in een kooitje.

    Zo mijn dag kan niet meer stuk...mijn lachspieren zijn al opgewarmd hier.

    fijne dag,

    liefs
    Nelleke

    SvaraRadera
  5. Hahahaha wat een geweldig verhaal, en ook een beetje een vies: bah ik zou ook kwaad zijn als dat beestje op mijn arm kwam rijden. :-)

    Goedele

    SvaraRadera
  6. Hi, hi, hi..... Oj vad jag känner igen mig!
    Vi har också haft kaniner, men då utomhus. Särskilt en liten
    svart som hette Nosis var helt underbar.... Ja okej, han försökte också
    para sig med våra ben. Lite pinsamt när det kom besökare, för han fick oftast
    springa lös ute.... Det som var så kul med honom var att han hängde efter mig
    överallt. Om jag grävde i rabatterna så var han genast där och grävde så att det sprutade!!! Sedan när det blev kväll och dags att gå in i buren, höll han sig på avstånd.... Ovanligt smart, och grannarna hade säkert roligt åt att se oss springa som galningar runt, runt .......
    Tack för din story!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  7. Hej..Sikke en nuttet lille kanin..Og sikke en sød & sjov historie, du har skrevet..Sådan en kanin havde jeg også engang, som skulle springe på alt og alle ;) kh Camilla

    SvaraRadera
  8. Hahaha vad roligt :)
    Tack för dina fina ord i min blogg :)
    Kramar

    SvaraRadera
  9. Så söt kanin! Väggarna ska putsas och i övriga huset ska de kalkfärgas. Vet inte riktigt hur de ska behandlas i badrummet än då vi bör ha någon form av fuktskydd. Vi får se vad det blir...

    Kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. O Gerda wat een verhaal daar kan onze lieve viervoeter niet tegenop:))) Wat zullen jullie gelachen hebben zeg..arme Bunny, geen speelvriendinnetje in de buurt.
      Heerlijk dit verhaal uit de "oude" doos.

      Liefs,
      ♥Eefie

      Radera
  10. Ooooohhhh dat zou dus echt niks voor mij zijn. Het beest was allang naar buiten verhuist.hahahaha Het is wel een leuk verhaal.

    SvaraRadera
  11. Vännen, jag älskar dina härliga berättelser...skrattar så tårarna sprutar!
    Känner så väl igen det där, vi har oxå haft såna små rackare, opålitliga är dom minsann, men jäklar så söta!
    Ja Bunny han lever säkert glatta livet nu i kaninhimlen!

    Goa kramen hjärtat!

    SvaraRadera
  12. Tack,det var en trevlig berättelse du bjuder oss på!!Påminner mig om en liten vit Stampe vi hade när döttrarna var små...inte heller rumsren...men varje gång han närmade sig utgången mot hallen ,stampade vi i golvet ,så han lärde sig att alltid bli kvar i köket. Men han kissade iaf i buren men tollade ute....Kramen lisbeth

    SvaraRadera
  13. Vilket härligt inlägg som fick mig att dra
    rejält på mungiporna! Den berättelsen var kul
    mohahah; Den får mig att tänka på ett marsvin
    jag hade som barn. Tog jag upp den i knät och
    ville kela lite lätt blev jag nafsad i fingrarna
    när det var kiss/bajsdags (helt otroligt) men sant.

    Kram Renate

    SvaraRadera
  14. Oh Gerda, I just now found your beautiful blog and this post makes me laugh so hard. I have a picture in my mind of you and your rabbit. Thank you for your sense of humor!!

    SvaraRadera
  15. Ha ha ha jag känner igen det där! Jag har haft kanin sen jag var 14 år och nu är jag 35 år! Hankaniner MÅSTE man kastrera om man vill få dom att bli rumsrena..dom lägger revir överallt annars i form av kiss och bajs! Jag kastrerade en i fredags så nu har han slutat försöka para sig med vår 50 kg hund ha ha! Nu är det färdig bajsat överallt också! Skönt!!!! Så kastrera är ett måste för att få en hankanin att gå på lådan! Man skall ej kastrera dom innan 6 månader!
    /Anja

    SvaraRadera