Liten svans på vift

Att gå på Rean igår var inte en sån succé igår.
Sanne har varit mycket förkylt de sista dagar och middags sömnen har inte alltid varit där vart den skulle vara. Men det är ju semester så då brukar alla barn ha en liten annan dygnsrytm.
I alla fall tog vi oss alla i bilen för att besöka Malmö men lilla Sanne(2 år) hade andra planer.
Inte skulle hon följa med och vara med oss andra.
Den första affären vi kommer in blev vi efter 5 minuter redan av med henne. Jag kollade hos henne syskon som hade hittat tv´n i affären men där satt hon inte heller, jag blev lite varm kan jag säga och gick till mannen för att slå larm. Tillsammans gick vi för att hitta busungen.
Mannen kollade inne i affären och jag sprang ute för att kolla om hon hade gått ut. Jag såg ingen charm troll med svansen på huvudet så jag återvände tillbaka in i affären igen.
När jag precis steg in i affären ser jag i ögonvrån något liten bland alla stora provdockor i skyltfönstret.
En liten viftande blond mini svans avslöjade sig, där stod min lilla tjej rakt bland de stora dockor som en liten mini provdocka. Hon stod där så fint stilla bland de så att man knappast hade märkt henne.
Jag fick akut en skrattattack, in i skyltfönstret, tog henne och visade glad mitt lilla fynd för pappan.

Sanne hade alltså sin bushumör dragit ur skåpet och de andra var mer intresserat i att leka med sina julklappar än att stå och glo på kläder. Men vad gör man när behovet av byxor utan hål är stort?
Humöret sjunk så vi gick till Mac Donalds för att lätta stämningen lite. Därefter blev det hemfärden ändå, jag får nog leta på nätet istället.
Här lite bilder från Sanne, hon gillar vår stora skoltavla som hon ritar flitig på. Vid sidan om tavlan hänger en liten påse där kritorna ligger i. Stolen fram och då når hon precis med sina små händer i påsen för att ta en krita eller fler.
Att kasta de på golvet är också roligt för då går de i sönder. "Mamma pot, mamma pot" pot är från ordet kapot som betyder sönder på holländska.
O vad jag älskar den här lilla plutten, det händer alltid något roligt när hon är med, aldrig är det tråkigt.


Kram på er.
Gerda

 

  
De klerenjacht was gisteren niet zo´n heel erg groot succes.
Sanne had haar donderstemming uit de kast gehaald en ze wilde graag haar nieuwe vindingrijkheid laten zien in de winkels.
In de eerste winkel waren we haar na 5 minuten al kwijt, nergens te vinden, het zweet breekt mij uit en mijn man en ik gingen op pad om te zoeken. Ik vlieg naar buiten of ik dat kleine opdondertje daar ergens zie rond lopen maar nee geen klein mini staartje in zicht.
Toen ik weer terug in de winkel wilde gaan zag ik in mijn ooghoeken iets kleins en blonds bewegen in de etalage.
En ja hoor daar stond madame als een klein paspopje tussen al die grote paspoppen in, doodsstil stond ze daar, haar kleine wiebelstaartje maakte toch net die kleine beweging zodat mamma haar ontdekte. Ik kreeg daar midden in die etalage een lachbui en liet toen ik bij kwam blij mijn koopje zien aan pappa.

Angezien de andere kinderen ook liever met hun nieuwe speeltjes van de kerst zaten te spelen dan te turen naar kleren hebben we het maar afgerond met een lekker bezoekje aan Mac Donalds.
Ik moet maar eens op het net gaan kijken of ik wat kan vinden. 
Ik laat jullie vandaag even wat fotootjes van onze kleine donderkop.
Ik heb in de keuken een groot schoolbord hangen en dat is altijd feest voor Sanne, lekker tekenen en dan weer uitvegen met een nat doekje, een bezigheid die ze nogal eventjes vol kan houden.
Naast het bord heb ik een zakje hangen met daarin schoolkrijtjes. Met de stoel erbij kan ze net met haar kleine handjes bij het zakje om een krijtje of meer te pakken.
Om ze vervolgens op de grond te gooien is ook leuk want dan gaan ze kapot. "Mamma pot, mamma pot" ja vreemd he Sanne.
O wat hou ik van dit kleine mensje, er gebeurd altijd wel iets grappigs als ze er bij is, met haar is het nooit saai.


Liefs Gerda