Julpyssel

Oj vad mysigt det är att få titta på de små som går i luciatåget.
Det är en lite race för mammorna och papporna där tidigt på morgonen att fixa det här men har man vunnit racen känner mig sig nöjd och kan man koppla av med en varm glogg och en peppis i handen.
Att klä på alla barn, strida lite fram och tillbaka om att se ut som en michelingubbe och inte vilja ha 2 byxor på sig.
Jag har en rätt så bestämd flickan här i huset som gärna vill vara fint och skulle vilja gå i bara lucialinnet i rusket, "nej jag fryser inte". Efter 10 minuter skulle hon ser ut som hon hade svalt en blå smurf och då skulle tårmachinen kommit igång att hon ändå frös.
"Titta mamma, titta nu själv i spegeln, jag ser ju inte klokt ut, titta hur tjock jag är, jag exploderar nästan". Jag: "Du är jätte fin gumman, man måste ha de tjocka kläder under linnet för att inte frysa". Dottern: "Jag fryser aldrig, jag är varmblodig".
Ja de vet vad de ska säga men hon vann inte striden, vill inte ha fler sjuka barn här hemma.
Vi kom fram med de, varm klädda och de sjung för glatta livet.

Här har jag samlat på en hel del gamla bakformar och med de mini formar visst jag inte direkt vad jag skulle göra.
De formarna ser ju upp och ner vända ut som en liten veckkjol. Så jag fick idén att göra en liten ballerina figur av den, man ska se det lite rymlig men kisar man med ögonen då ser man henne, utan ben, de har hon uppdragen under kjolen säger vi.
En liten bunt med vit färgade knappar i olika storlekar från stor till liten blev kroppen, de har jag limmat ihop med limpistolen. I den minsta knappen trädde jag en bit silvertråd, detta är upphängningstråden. Till slut limmar man den här sista knappen också på de andra knappar. Huvudet blev en liten berlock, den här lilla berlock har små hål i kanterna så det är lätt att trä ett tråd i den.
Kroppen limmade jag sedan på kjolen med en limpistol och färdig var hon.
Nu dinglar hon lite fram och tillbaka i en gren i vardagsrummet.

Ha nu en mysig dag, vi hörs igen.
Kramar Gerda




Ik heb hier thuis al heel wat oude bakvormpjes verzameld en met die kleinste vormpjes wist ik eigenlijk niet wat ik er mee moest doen.
Eigenlijk te klein om er aan de binnenkant een plaatje in te plakken, wat je tegenwoordig zoveel ziet met die wat grotere vormpjes, ik kon gewoon weg niets verzinnen.
Ik legde ze aan de kant en zat met één van die vormpjes wat te pielen in mijn hand toen ik ontdekte dat ze op de kop net op plooirokjes leken.
Ja toen werd het idéé geboren om een ballerina ervan te maken. Je moet het een beetje ruimtelijk zien hoor, ze heeft haar benen onder haar rok weggestoken zeggen we.
Een stapeltje oude knoopjes werd het lijfje, die heb ik op elkaar gelijmd met een lijmpistool en een mooie berlock mocht dienst doen als hoofdje.
Zo had ik snel een leuke hanger klaar.
Ze hangt nu te dingelen aan een tak in de woonkamer.

Hier vieren we vandaag Lucia, Lucia is de brengster van het licht, een heerlijke traditie.
Ik las laatst dat we 10 uur minder licht hebben per dag vergeleken met de zomermaanden, als je er bij na denkt is dat inderdaad heel erg veel. Niet zo vreemd dat veel mensen deprie worden en dat lichttherapie in opkomst is.
Wij steken hier een extra kaarsje aan en genieten van deze gezellige tijd.
Lieve groeten Gerda