En trög klocka

Hur har ni det där stressig eller?
Jag känner mig härligt avslappat för en gångs skull. Har varit hela dagen iväg för att köpa de sista klapparna och nu ska jag imorgon iväg för att köpa maten.
Vad alla affärs biträddaren stod och svettades när kön blev längre och alla klappar som skulle slåss in. Ja det gäller att ha tejpen och saxen på rätt plats och ha tålamod.
Jag skulle snabbt in för att köpa en bok till sonen och så var det en inte allt för händig tjej som förmodligen aldrig har hjälpt förut i affären. Stackaren, där står man i julruset och hittar varken det ena eller det andra, tejpen runt fingret och tungan ur munnen.
Jag fick min bok, väl inslagen och nu hoppas jag att sonen tycker om boken.
Här räknas det dagar kan ni tro, aldrig har klockan gått så trögt enligt mina barn.
Barn är ju så härligt när det handlar om sådana saker.
Jag längtar också tills på lördag, inte för att få presenter som mina barn gör men för att kunna ge de presenterna. Jag vill se deras tindrade ögonen, de ivriga små händer som drar i sönder pappret och deras glada min.

Stressa nu inte för mycket, det kommer som det kommer.
Var rädd om er.
Kram Gerda

De dagen worden hier geteld, niet één keer maar honderd keer, nog nooit heeft de tijd zo langzaam gelopen als nu volgens mijn kinderen.
Kinderen zijn zo heerlijk als het om zulke dingen gaat, steeds het zelfde vragen en vooral geen geduld hebben.
Ik verlang ook naar de 24 december, niet om kadootjes te krijgen zoals mijn kinderen maar om ze te mogen geven. Ik wil hun schitterende oogjes zien, hun vingervlugge handjes die het papier open scheuren en hun blijde gezichtjes.

Knuffels, Gerda