Mamma känslor

Tack snälla ni för alla tips jag fick när jag frågade er om hjälp i mitt förra inlägg.
Gulligt av er att tänka tillsammans med mig.

Att man är känsligt när man bär något underbart i magen och även när den har kommit ut är inget som är konstigt, det hör liksom till.
I lördags tittade min man och jag på en alldeles rörande film; Den bästa av mödrar.
Jag kan berätta för er att jag inte många sekunder höll mig torr runt ögonen.
Vad jag har gråtit, vilka känslor den filmen väckte.
Den handlade om en liten pojke som blev placerat hos en fosterfamilj för att det var krig i sitt hemland. Utan mamma, sitt eget språk, kompisar och allt det där trygga fick han göra sig en plats hos främmande som inte alltid var lika snälla(du kan tro att känslorna av pojken kändes rakt in i magen).

Vad otroligt tacksamt och glad jag är att mina barn lever i detta trygga land och hos sina föräldrar. Ingen kan ju ger mina barn mer kärlek än vad vi gör.

Nu är det bara 3,5 veckor kvar tills min lilla plut ska komma ut.
Oj vad jag längtar.
Härom dagen höll jag på att leta efter en fin dikt till ett nyfödd barn och stötte jag på den här underbara dikten;

Lilla vännen
du väckte känslor jag knappt trodde fanns
men det gjorde de
därinne någonstans
du fick dem att vakna
du fick dem att växa
du fick dem så starka.

Lilla vännen
jag älskar dig så
mer än du nånsin kan förstå.

Lilla vännen
du sover nu sött på mitt bröst
jag finns här om du behöver tröst
jag vill se dig vakna
jag vill se dig växa
jag vill se dig stark.

Lilla vännen
att få följa dina uppväxt är en gåva
den största och bästa det vill jag lova.

Så fint och så sant.
Man blir ju inte född som mamma men känslor ligger därinne förvarat i en burk tills det är dags.
Och när det väl är dags då kommer de fram i stora mått.
Inte trodde jag i alla fall att man kunna känna något sådant stark för en person.
Vilken glädje att se och känna barnen runtom kring ens även om det är inte alltid lika lätt att vara föräldrar.Jag tryckte dikten på en bit tyg som jag ska göra något av till bebisen.
Jag får se om jag använder ramen till denna dikten eller om det blir till något annat. Sådana ramar är väldigt enkelt att göra. Såg en lång björkpinne i fyra bitar(snett på sidorna) och lim eller spik dessa ihop till en ram. Som krok har jag använt ett tjock blomstertråd som jag har format för hand och som jag fäste i björkstammarna(borr först ett litet hål i stammarna då får du tråden lättare in i stammen).

Sköt om er allihopa tills vi hörs igen.
Stor kram på er.
Gerda

In het weekend keken mijn man en ik naar een film die zo ongelofelijk veel tranen naar zich toe trok dat ik het grootste deel van de film met natte ogen zat te kijken.
Het ging over een jongetje die in een pleegggezin werd geplaatst omdat het oorlog was in zijn thuisland.
Zonder moeder, zonder eigen taal en zonder maar iets te kunnen meenemen wat vertrouwd was verliet hij zijn land om zich een plaatsje te vinden in een vreemd en nieuw gezin.
En niet iedereen was even lief voor hem in het begin(je voelde gewoon de gevoelens van het jongetje en dikke tranen rolden overvloedig over mijn wangen).

Wat ben ik toch ontzettend blij en dankbaar dat onze kinderen mogen opgroeien in dit veilige land samen met hun ouders. Niemand kan immers meer liefde geven aan zijn kinderen dan de ouders zelf.

Over zo´n 3,5 weken zal mijn kleine wondertje er uit komen, o wat verlangen we.
Alle moedergevoelens staan op scherp en ik ben er helemaal klaar voor.
Toen ik op het net aan het zoeken was naar een mooi gedicht voor een pasgeboren kindje kwam ik een ontzettende mooie tegen.
Het gedicht vertalen zal moeilijk worden omdat je waarschijnlijk dan afbraak doet aan de gevoelens.
In ieder geval deed dit gedicht mij heel erg veel.
Wij worden niet geboren als moeder maar diep in ons zitten deze gevoelens opgelsoten in een klein doosje totdat deze wordt open gemaakt.
En wat voor gevoelens er dan uitkomen is onbeschrijvelijk.
Ik had nooit kunnen bedenken dat ik zulke sterke gevoelens voor een persoon zou kunnen voelen.
Het is zo heerlijk om de kinderen rond mij te zien en te mogen voelen ook al is het niet even gemakkelijk om ouder te zijn.

Dit gedicht heb ik op een stuk stof afgedrukt en wil het gebruiken om iets moois voor het babytje te maken.
Of ik het raampje er ook voor ga gebruiken weet ik nog niet, misschien wordt dit wel iets heel anders.
Zulke raampjes zijn trouwens gemakkelijk zelf te maken van 4 stukjes berkenstam(schuin afgezaagd) die je dan aan elkaar spijkert of lijmt.
Een dikke ijzeren draad heb ik met de hand gebogen tot ophanghaakje en die heb ik in de berkenstammetjes gestoken(boor je eerst de stammetjes even voor is het gemakkelijker om de dikke ijzeren draad erin te krijgen).
Fijne week allemaal en tot horens.
Lieve groetjes.
Gerda